Minnen som finns på hembygdsgården och i årsskrifterna

Första texten från en årsskrift är vald av Monika Eriksson.
Texten finns i boken från 1959 och är upptäcknad av Ivar A. Nilsson under rubriken Gamla Tingsrrydsoriginal.
Föutom Kleran berättas det om Pelle Ruva, Spå-Beata och Spå-Lotta.

Kleran
I sänkan bakom Kakelid lag ett litet lågt hus. Där bodde "Kleran". Hon försörjde sig dels genom tiggeri och dels genom att klena (klojna) bakugnar men var inte heller främmande för lite snatteri till husbehov. Det var inte många, som kunde klena bakugnar, men "Kleran" kunde det, för hon var sa liten till växten och kunde komma in i ugnen. Lite förtjänster gjorde hon också på att hålla logi at kringstrykande grossister i ståltråd m. m. Hade någon blivit av med något, sa misstänktes oftast "Kleran", och på det viset kunde man ibland f tillbaka lånade föremål, såvida det inte gällde matvaror.
Namnet "Kleran" hade hon nog fått ärva från fågelriket. Trasten kallades alltid förr vid detta namn och görs sa ännu i dag på vissa platser. Hennes utseende bidrog väl mest till att hon fatt namnet.
Hon var, som man säger, vassnäst och mager och därtill tandlös.
"Ståltrads-Erik" var en stadig inneboende hos henne, när han vistades i trakten. Han hade ett stående uttryck om "Kleran": "Min lilla fågelunge".
Den som sist talade med och såg "Kleran", innan hon lämnade detta jordiska var Julius Johansson i Knällsberg. Han kom körandes med en arbetsvagn med längda, da han hejdades av "Kleran", som sade: "Ja ä trotter, ja, ja, ha aldrig vatt det från jag föddes. Har du plats te me, sa låt me få åka mä dej Julius. Det fick hon och kröp upp och satte sig längst bak på längdan. Dagen efter var hon död.
Kaffekanna från Strands café. Är det någon som minns?

Här kan föremål som finns på hembygdsgården, och som du tror att andra kan ha intresse av, visas
Skicka text och bilder, eller ideér på intresanta föremål, till mig. lars.e.hultman@telia.com